Atria mortis
Atria mortis är en äldre medicinsk och juridisk term för döden, som betyder "dödens förgård" på latin. Det definierade döden som ett permanent tillstånd där vitala funktioner som hjärtats slag, andningen och hjärnfunktionen har upphört. Termen var förhärskande fram till 1990-talet, då definitionen av döden kom att baseras på det permanenta upphävandet av alla vitala parametrar.
Någonstans i sina fotografiska karriärer mellanlandar många fotografer i stillebenfoto. Påfallande många gör ett stopp i växtriket. Karl Blossfeldt, Robert Mapplethorpe, George Oddner för att nämna några. Trots att jag under stora delar av mitt fotografliv tyckte det var gubbigt och överromantiserat blev jag inget undantag. I ett svagt ögonblick antog jag en utmaning med tulpaner i fokus.
Ovan nämnda fotografer skapade bilder som var analoga, finkorniga, skarpa, noggrant ljussatta, och fint kopierade. Det uttrycket kändes för mig färdigutforskat och jag gav mig ut efter något annat.
I experimentlusta tog jag i stället min digitalkamera och skruvade upp ljuskänsligheten (ISO) maximalt. Som ljuskälla använde jag endast ett avlägset, indirekt och svagt ljus. För att prata teknik så ger högt ISO-värde ett brus som adderar råhet åt bilden. Det kan även liknas vid kornighet. I motsats till mina fotografkollegors bildskärpa valde jag att fotografera med kort skärpedjup. Därtill underexponerades bilden vid fotograferingen för att i sista skedet (vid den digitala bildframkallningen) göras nästan lite för ljus med lätt urvattnade och spruckna färger som en effekt av denna process.
Får nu inte just vissnande tulpaner en sista livsinjektion med denna fotograferingsteknik och bildbehandling? Med enkla kompositioner, avskalat innehåll, förvridna blad, ståndare och pistiller tycker jag mig fångat en blandning av sensualitet och aggressivitet, liv och död samt lust och smärta i samma bild.
Bilderna är till salu som fine art print i öppen upplaga.
